Rättegång.

Domen faller och det blir vård med särskild utskrivningsprövning. 

Hon kommer alltså att bli kvar i Sundsvall ett tag framöver.
Men på något sätt så känns det bra, där får hon vara i det centrum hon alltid önskat och är det så att hon inte är det så skapar hon det, genom att hitta på hyss av olika slag. 

Hon hade en period då hon åt alla konstiga saker som tvättmedel,diskmedel, sköljmedel och hårfärgningsmedel. Varje gång hon berättat om detta för mig så är det som att hon är stolt över de och när jag frågar varför, så blir svaret alltid " jag vet inte, jag mådde dåligt för jag saknar mamma" 
Jag tvivlar inte en sekund på att hon Faktist någonstans saknar henne, men jag tror att mycket av de är för att få upp är att få uppmärksamhet, dock måste hon ju ta till värre och värre grejer för att få den effekten hon vill åt. 
Det är tragiskt hur det har blivit.
Men hon har bara sig själv att skylla för att det är som det är just nu, som ni kanske förstår så har jag och min syster inte den bästa kontakten idag, visst vi pratat i telefonen nån gång i veckan, men mer än så är det faktist inte. 
Ibland så drömmer jag mig tillbaka till försvunna tider då vi var hemma hos min mamma,trots att det skiljer 8 år mellan mig och min syster så har vi hittat på mycket roligt och många tokiga minnen har man, men den personen hon var då finns tyvärr inte längre. Jag tycker att det är tråkigt att det blivit som det blivit och all skit jag fått tagit längs vägen. 
Men hur det blir i framtiden kan bara tiden utvisa. 

Tragedi

Så händer det som inte får hända, på juldagen 2014 så blir jag uppringd av en gemensam bekant till mig och min syster, samtalet är kort " har du pratat med din syster idag"? Svaret blir då nej jag pratade med henne igår och då verkade allt bra. Hon berättar att det har varit en brand i huset där min syster bor. 


Detta är lokal tidningen skriver : 

"23-årig kvinna anhållen för grov mordbrand

En brand utbröt i en lägenhet på Frösövägen vid lunchtid på juldagen. En 23-årig kvinna misstänks ha tänt på lägenheten har efter förhör anhållits för grov mordbrand.
Larmet inkom till SOS 11:54 på juldagen. Det ska enligt anmälan brinna i en lägenhet på Frösövägen i Östersund.

Räddningstjänst har just kommit till platsen och har enligt inre befäl lyckats släcka branden. För närvarande håller man på att söka igenom lägenheten.

Uppdatering 14:40

Ingen person ska ha kommit till skada i branden som misstänks vara anlagd.

En 23-årig kvinna har gripits av polisen och misstänks ha anlagt branden i lägenheten. Kvinnan greps odramatiskt, utomhus, på Frösön.

Efter förhör kommer åklagare besluta om kvinnan skall anhållas eller släppas på fri fot.

Lägenheten som branden startat i är avspärrad i avvaktan på polisens tekniker.

Uppdatering 15:50

Åklagaren har efter förhör beslutat att anhålla den misstänkta kvinnan för grov mordbrand."

Eftersom att dom av förklarliga skäll har plockat av min syster telefonen så kan jag inte få kontakt med henne, jag börjar då ringa runt till polisen,häktet och psyk men pga sekretess och att hon är över 18år och därmed anses som myndig får inga uppgifter lämnas ut till mig. I mellandagarna får jag reda på genom min systers godeman att hon befinner sig i Sundsvall på rättspsyk och efter mycket ringande till olika avdelningar mm så får jag äntligen tag på henne. 
Vi börjar prata om de som hänt och hennes förklaring till mig då var att hon hade tänt ljus och druckit te och så hade ljuset ramlat i sängen och de hade börjat brunnit och då fick hon panik och sprang ut, jag köpte inte riktigt denna historia men valde att inte säga något där och då. 

Min syster blir kvar i Sundsvall ca 2 månader, en rättspsykiatrisk undersökning görs och man bedömer då att hon inte är psykiskt sjuk,sen förflyttas hon tillbaka till Psyket i Östersund och där bedömer man att hon är så pass frisk att hon ska klara av att bo på ett boende igen och man fixar en ny lägenhet till henne på ett annat boende, allt är ganska bra till en början, men sen börjar det om igen, hon sticker från personalen och börjar driva på stan igen. 

Några månader senare får jag ett samtal från psyk, får då veta att hon åter igen är inlagd på psyk i Östersund och att hon ska förflyttas till Sundsvall i väntan på rättegången då det nu kommit ett till ärende, detta hade jag ingen aning om. 

Senare den veckan ringer min syster mig och jag passar då på att fråga vad som hänt, hon säger då att det ska bli en till rättegång för att hon råkat puttat en personal på boendet så hon ramlade och dom har nu anmält henne för misshandel och att hon får vara kvar i Sundsvall på rättspsyk tills rättegången varit. 

Ringer upp hennes advokat för att höra hur det går och när rättegången ska vara och vad han tror att det blir för dom, nu när det tillkommit en misshandel också, han informerar då mig och att det rör sig inte om en misshandel utan det rör sig om en till mordbrand och att han ska begära en ny rättspyskriatiskundersökning, men i väntan på denna får hon vara kvar, men han skulle göra allt för att få det till vård istället för fängelse. 

Det görs en ny undersökning och denna visar att hon är psykisksjuk vid tillfället var psykisksjuk. 
Och hon får sitta kvar i Sundsvall i väntan på rättegången. 

Upp som en sol... ner som en pannkaka.

Min syster lyckades trots alla motvindar ta studenten, ingen var lyckligare än hon den dagen kan lova, hon stod där på studentflaket och fullkomligt sken av lycka.

känslan jag hade i magen då var att det nog skulle ordna sig för min syster, jag intalade mig själv att från och med nu skulle allt bli bättre, vi hade ju jobbat så ofantligt hårt för detta och kanske skulle detta smitta av sig till övriga livet,med en liten förhoppning att alla på kommunen skulle inse vilket jobb vi gjort och att hon gjort detta utan mutor i förskott och kanske skulle dom förstå att detta var rätt sätt att få min syster på rätt spår i livet, men NEJ dom körde på i samma anda som innan, jag hade hjälpt min syster att få ett sommar jobb genom mica. 
De första veckorna flöt allt på och hon var där och gjorde sina timmar och tyckte att det var roligt, hon träffade massor med nya vänner, vilket var super bra, då hade hon ju någon att umgås med på fritiden som befann sig i en liknande situvation som henne och som dessutom delade några av hennes intressen. 
Hon ringer mig en dag och talar om att hon har fått semester i två veckor för hon och en personal från boendet skall åka till Göteborg några dagar, ungefär här börjar mina varningsklockor ringa, men jag väljer att inte säga något, veckan går och dom åker iväg till Göteborg och där har dom super trevligt och hittar på massa kul, tänker att detta kan ju vara bra, bra för henne att få hitta på något kul, bara allt återgår till de normala när hon kommer hem. Väl hemma så har hon planerat att gå på Storsjöyran en dag med några kompisar, frågar då lite försiktigt vilka kompisar det är, ungefär här ändras min systers attityd mot mig, hon snäser åt mig och talar om för mig att jag har minsann inte med det att göra och att våran mamma var död, så jag skulle inte komma här och leka mamma, vi avslutat samtalet, tusen tankar snurrar i mitt huvud, kanske har jag pressat henne? Kanske har hon rätt att jag försöker vara mamma? Jag börjar tvivla på om jag ens känner den människan hon har blivit. 
Hon ringer mig några gånger under den kvällen och säger allt annat än trevliga saker, hon är full och otrevlig. 
Ungefär här tar jag ett beslut att jag har inte valt detta, detta ska jag inte behöva stå ut med, nu får det vara nog! Jag tar medvetet avstånd från henne, undviker henne i störta allmänhet och detta får då konsekvensen av att hon återigen får precis som hon vill såklart utan konsekvens, hon slutar jobba och börjar driva runt på stan igen. Hon har även kommit på att människor tycker synd om henne för att hennes mamma gått bort och hon fyller snabbt i att hon är helt ensam då hennes syster inte bryr sig ett dugg, detta utnyttjar hon till MAX och hon söker bekräftelse hos sjukvården som i sin tur skickar henne till psyk,där hon får gå i samtal med olika psykologer. Allt är frid och fröjd till en början, men så en dag blir jag kallad till möte med psyk och där i rummet sitter en psykolog och min syster, jag kliver in och får berättat för mig varför jag är där och min syster fullständigt spyr ut elakheter om mej och nån stans längs vägen har hon fått med sig psykologen som frågar mig hur jag kan vara så okänslig, min syster hade ju faktist förlorat sin mamma, den enda hon hade i dela värden,när dom pratat klart så upplyser jag henne om att det faktist var min mamma också och att det är minst lika jobbigt för mig, men det hade psykologen ingen aning om då min syster sagt att vi var halvsyskon och att vi hade samma pappa. Samtalet börjar då ändra riktning men än skall de ta många månader innan någon förstår hur det egentligen ligger till med min syster, otaliga besök på psyk blir det, hon blir inlagd från och till, min syster trivs som fisken i vattnet, just av den andledningen att hon får vara i centrum, de centrum hon själv skapat är enligt henne de bästa. 
Efter några månader så börjar dock läkarkåren att se vad det egentligen handlar om,äntligen någon som börjar fatta vad jag sagt från början. Hon behöver en strukturerad vardag för att fungera och för att hon ska må bra, hon behöver ha en fast trygghet. 

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0