Andra dagen med Anafranil

Idag var det åter igen dax för mig att besöka psykiatrin för att få min andra injektion av Anafranil, även denna gång fick jag två stycken sprutor i vardera höft. I morgon ökas dosen och då blir de dropp istället för injektion. 
(null)



Igår eftermiddag fick jag fruktansvärda skakningar i hela min kropp och min syn blev suddig och illamåendet blev värre, men nu känns de faktist lite bättre, även fast jag känner mig virrigare än någonsin så känns de som att ångesten faktist börjar ge med sig. Det är faktist lite skrämmande, känner mig som någon annan, som att jag sakta men säkert håller på att förändras, eller så är det så att jag inte känner igen hur det är att leva utan ångesten. 
Jag får se hur det fortsätter, men jag är hoppfull att detta äntligen kommer att hjälpa mig tillbaka till livet! 
Ska jag äntligen få mitt liv tillbaka? 
(null)






Uppdatera bloggen i morgon. 
Ha de bra så länge! 

Första dagen med Anafranil

Idag var det dax för mig att starta min behandling med Anafranil

Väl framme på avdelningen så förklarade den snälla sjuksköterskan för mig att man brukar ge de två första behandlingarna via en injektion i muskeln, efter det får man de via dropp så länge som läkaren tycker att de behövs! 

Jag fick idag två st sprutor vid höften, en på varje sida. 
Det gjorde inte alls ont på något vis, visst sved de till när nålen gick i genom min hud, men det var inte alls farligt! 

Eftersom att det är lördag i morgon så kommer jag få min andra injektion på en avdelning, vilket är skrämmande. 

Den snälla sjuksköterskan följde med mig upp på avdelningen idag, för att jag skulle veta vart jag skulle i morgon. 
Jag känner ingen effekt av medicinen än, men de sa den snälla sjuksköterskan att jag förmodligen inte skulle göra.

Det ända jag känner är en "metallisk" smak i munnen och ett illamående. 
Jag har ju så klart googlat olika symtom som man kan få av denna medicin och det var inte en trevlig läsning. 

Det var allt för mig idag, så återkommer jag i morgon med dag två av behandlingen! 

(null)

Ha de gott! 

Mitt liv som sjukskriven!

Har nu varit sjukskriven i lite mer än ett år och det är inte som många tror, det är absolut inte lättsamt att vara sjukskriven, jag är inte sjukskriven för att jag är lat eller inte VILL jobba, jag är sjukskriven för att jag inte KAN jobba. 

"Gud,vad skönt att vara hemma "
När man som jag är sjukskriven och är öppen med det så är det som att människor tar sig friheten att tycka och tänka helt fritt ang detta, det är inte som att man får förståelse för hur det är och vilka problem man har som gör att en läkare faktist har sjukskrivit en. Får ofta kommentarer som "Gud va skönt att bara vara hemma, skönt att slippa jobba, hon måste vara lat" denna lista kan göras HUR lång som helst, varför inte istället  för att prova  trycka ner personen ännu mera, våga fråga hur det faktist är? Fråga om de finns något du kan göra för personen, jag lovar, det kan göra hela personens dag, att faktist bli sedd för den vackra personen man är och inte sin sjukskrivning eller andledningen till den! 

"Du ser ju inte sjuk ut, är du arbetsskygg? 

Man läser ofta hur människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa skäms för att berätta de, just för att de oftas inte syns utanpå kroppen, men när du träffar personen så har du ingen aning om vad de krävs för att ens kunna ta en kopp kaffe med dej, du vet inte vilket helvete personen går igenom och ändå anser du att du har rätt att ifrågasätta hur vida personen är sjuk eller inte? Är du där alla vakna nätter? Är du där när paniken kommer krypande i kroppen tills att den har tagit över hela din kropp, är du där när ångesten för att man glömt att köpa mjölk kommer, en ångest som sedan håller i sig i dagar ? Är du där när det blir  helt Svart och personen inte längre kan läsa, skriva eller förstå vad människor säger? 
Svaret är NEJ! 
När du träffar personen så har den en "bra eller bättre" dag och man han hålla ihop någorlunda för att kunna fungera som en normal människa, dagen efter när den oändliga tröttheten kommer och orken är borta igen, då är du inte där och ser det! 
Så snälla döm inte så fort. Om en person är sjukskriven så är de inte för att han eller hon inte vill jobba, tro mig man vill inget hellre än att komma tillbaka till livet, för detta är enligt mig inget liv!! 
Så snälla tänk efter, även de minsta obetydliga ord kan skada enormt!  (null)


bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0