Varför sparka på dom människor som redan ligger?

Har länge på avstånd följa debatten ang hur försäkringskassan nekar sjukintyg,då även bra och relevanta intyg. 
Läkarna som träffar sina patienter gör bedömningen att dom bör vara sjukskrivna på heltid, halvtid osv pga att just arbetsförmågan är nedsatt pga sjukdom. Läkarna har ju faktist x antal år i utbildning och oftast i yrket, så man tycker ju att deras bedömning borde väga rätt så tungt, men så är alltså inte fallet, nej handläggarna på försäkringskassan beslutar att patienten är arbetsför och då tar dom ofta hjälp av sina medicinska experter för att tolka läkarintygen, denna expert är alltså anställd av försäkringskassan, oj vad opartiskt de blev, eller så inte! Och kvar står då en förtvivlad patient och en frustrerad läkare! 

Hur länge ska detta får fortsätta ? 
Regeringen och försäkringskassan vill minska sjukskrivningarna, men är detta verkligen rätt sätt att gå? 
Att driva sjuka människor till Arbetsförmedlingen där dom ändå inte är välkomna pga att dom är sjuka och därmed inte arbetsför. 
Man hamnar mellan dom berömda stolarna. 
Detta har nyligen drabbat mig, jag befinner mig just nu i stormens öga vid min kamp mot Försäkringskasan, min läkare är frustrerad över att ständigt måsta komma med kompliteringar och förtydliganden till höger och vänster och mitt mående blir ju inte direkt bättre av detta, jag ska undvika stress, då jag förnärvarande inte klara av de alls! 
Detta maktmissbruk måste få ett stopp nu!!!  (null)


När man helt kort och gott inte orkar mer, hur ska man då orka fortsätta?

När det känns som att den lilla ork man hade helt plötsligt försvann, när luften går ur, vart ska man då finna orken att fortsätta kämpa? 
Nu under ett flertal dagar har det infunnit sig en känsla av hopplöshet och som jag ser de nu så finns det bara ett sätt att komma ur detta.... 
Det jag nu kommer att skriva är extremt svårt, men jag har de senaste nätterna suttit och övervägt att ta mina sömn tabletter för att få ett slut på allt, som jag ser de nu, så är det enda utvägen. Endast då kommer jag ifrån detta mående. 
Jag har suttit med dessa jävla tabletter i handen, men någonting inom mig har stoppat mig, men hur länge kommer jag att orka stå emot en sån stark kraft ? 
Det som skrämmer mig är att jag vet att det är fullt möjligt att avsluta sitt liv på detta sättet, min mamma gjorde nämligen precis så för 9år sedan, 9 jävla år! 
Jag vet hur de känns att vara anhörig och stå där ensam kvar, kanske är det den kraften som får mig att avstå? 
Samtidigt förstår jag nu vad som kan driva en människa till att göra det, det är inte speciellt svårt, har man nått botten och lite till så finns det inte så mycket ljus som kan leta sig in, men skillnaden mellan mig och min mamma är  stor, då jag aldrig kommer att få möjligheten till att göra detta, då jag helt enkelt inte är ensam! 
Men vart finns hjälpen när allt är som svårast?  (null)

Min kamp mot Försäkringskassan.

För ett par veckor sedan så kom det ett brev från FÖRSÄKRINGSKASSAN där man övervägde att inte längre betala ut sjukpenning åt mig, detta trots att min läkare skrivit ett utförligt läkarintyg. Jag hade då 2 veckor på mig att komma in med svar. 

Min läkare som är långledig hade bokat en tid med en annan läkare så de blev hennes uppgift att svara till dom, jag tog med hela brevet från FÖRSÄKRINGSKASSAN och mitt personliga brev. 

Min nya läkare hade läst alla journalanteckningar och även pratat med min samtalskontakt ang mej. 
Hon skrev ett nytt intyg, ett mycket utförligt intyg, där hon även berättade att den dokumentation som dom krävde, hade dom inga möjligheter att utföra på hälsocentralen så därför skulle en remiss till psykiatriska skickas. Hon satte diagnosen utmattningssyndrom, har tidigare haft ångesttillstånd som huvuddiagons, men detta blev nu ändrat. 
Innan hon skickade intyget till FÖRSÄKRINGSKASSAN så tog hon hjälp av andra läkare för att de skulle bli så korrekt som möjligt, detta för att hon förtydligade för mig att den här stressen som de här skapar för mig är absolut inget bra. 

Igår kom ytterligare ett brev från dom, ytterligare ett övervägande om att dra in min sjukpenning, dom verkar inte ha läst mitt intyg alls, min läkare har skrivit GRAVA kognitiva funktionsnedsättningar, men detta har FÖRSÄKRINGSKASSAN tolkat som att de är av mildare Art och att en remiss är skickad verkar dom inte bry sig om alls,
Så åter igen har jag fått hjälp att skriva ett nytt brev till dom, till vilken nytta? Är nämligen rätt säker på att dom inte läst de andra! 
Känslan jag fick när jag öppnade detta brev, var att den lilla ork jag hade försvann totalt, luften gick ur mig.
Har sen detta brev hamnade i min hand, varit sängliggande, jag ORKAR verkligen inte kliva upp ur sängen, min kropp har sagta men säkert stängt av och nu är den totalt blockerad. Jag sover och sover men ändå är jag trött, så trött att jag får svimingsattacker och känner mig yr. 

Detta har skapat en sån stress och de är det som har gjort att jag blev sjuk från första början, vad är mänskligheten hos Försäkringskassan? Vart är empatin för människor ? När man är sjuk så är detta de sista man behöver! 

(null)

Hur mycket ska man orka bråka med olika myndigheter ? 

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0