Min kamp mot Försäkringskassan.

För ett par veckor sedan så kom det ett brev från FÖRSÄKRINGSKASSAN där man övervägde att inte längre betala ut sjukpenning åt mig, detta trots att min läkare skrivit ett utförligt läkarintyg. Jag hade då 2 veckor på mig att komma in med svar. 

Min läkare som är långledig hade bokat en tid med en annan läkare så de blev hennes uppgift att svara till dom, jag tog med hela brevet från FÖRSÄKRINGSKASSAN och mitt personliga brev. 

Min nya läkare hade läst alla journalanteckningar och även pratat med min samtalskontakt ang mej. 
Hon skrev ett nytt intyg, ett mycket utförligt intyg, där hon även berättade att den dokumentation som dom krävde, hade dom inga möjligheter att utföra på hälsocentralen så därför skulle en remiss till psykiatriska skickas. Hon satte diagnosen utmattningssyndrom, har tidigare haft ångesttillstånd som huvuddiagons, men detta blev nu ändrat. 
Innan hon skickade intyget till FÖRSÄKRINGSKASSAN så tog hon hjälp av andra läkare för att de skulle bli så korrekt som möjligt, detta för att hon förtydligade för mig att den här stressen som de här skapar för mig är absolut inget bra. 

Igår kom ytterligare ett brev från dom, ytterligare ett övervägande om att dra in min sjukpenning, dom verkar inte ha läst mitt intyg alls, min läkare har skrivit GRAVA kognitiva funktionsnedsättningar, men detta har FÖRSÄKRINGSKASSAN tolkat som att de är av mildare Art och att en remiss är skickad verkar dom inte bry sig om alls,
Så åter igen har jag fått hjälp att skriva ett nytt brev till dom, till vilken nytta? Är nämligen rätt säker på att dom inte läst de andra! 
Känslan jag fick när jag öppnade detta brev, var att den lilla ork jag hade försvann totalt, luften gick ur mig.
Har sen detta brev hamnade i min hand, varit sängliggande, jag ORKAR verkligen inte kliva upp ur sängen, min kropp har sagta men säkert stängt av och nu är den totalt blockerad. Jag sover och sover men ändå är jag trött, så trött att jag får svimingsattacker och känner mig yr. 

Detta har skapat en sån stress och de är det som har gjort att jag blev sjuk från första början, vad är mänskligheten hos Försäkringskassan? Vart är empatin för människor ? När man är sjuk så är detta de sista man behöver! 

(null)

Hur mycket ska man orka bråka med olika myndigheter ? 

Varför ska man behöva bråka med Försäkringskassan när man är sjuk? Hur är de meningen att man ska orka det??

Ja som rubriken lyder,hur ska man som sjuk orka bråka med FÖRSÄKRINGSKASSAN om precis allt?
Om man som jag lider av en psykisk diagnos, så tar de väldigt lång tid innan man söker vård, man ignorerar kroppens singnaler som extrem trötthet, man glömmer saker, synrubbningar och ljudkänsligheten så länge de går, för man intalar sig själv att det är ju inte något fel på mig och vad kommer dom att säga på vårdcentralen? Att jag är galen ? 
Nej man kör på så långe det bara går för att en dag tillslut hamna på hälsocentralen, som i mitt fall efter en panikångestattack.

Jag går till läkaren och får en sådan förståelse för mitt mående och denna läkare jag träffade vid mitt senaste besök, såg verkligen rätt igenom min fasad och sa rent ut att du mår inte så bra, jag ser de!
De brast totalt och jag fick ett nytt läkarintyg som skulle skickas till försäkringskassan, jag föreslog att jag kunde ju kanske jobba 25%, men de sa läkaren nej till, du är utmattad och därför ska vi inte gå för fort fram. 
Sjukskriven på 100% fram tills januari. 
Läkaren satt en ny diagnos denna gång "utmattningsyndrom", hon förstod inte varför den diagnosen inte varit satt tidigare! 

Försäkringskassan godtar inte detta utan överväger att istället dra in min sjukpenning, för att läkaren i sina intyg inte kunnat påvisa att jag saknar arbetsförmågan till mins 25% även fast de står klart och tydligt på mitt sjukintyg att jag är en högpresterande kvinna som idagläget inte ens klara av att laga mat själv, jag går vise, mm och att jag behöver mer tid för att åter hämta mig från detta! 

Jag har alltså fått ett läkarintyg på att jag är sjuk och men läkarens ord är värd noll mot försäkringskassans? 
Vart är vår värd på väg?
Man måste vara stark för att orka vara sjuk, och kampen mot försäkringskassan gör att de går inte framåt! 

Vad är era erfarenheter av försäkringskassan och sjukskrivningar? 

Jag hade hoppats att Sverige var ett land som tog hand om alla des invånare och då även de som är sjuka! 
(null)

Dagen som vi brukade fira dej är föralltid borta.

Just idag, den 10 oktober så brukade vi alltid fira dej, det var nämligen din födelsedag och det var en viktig dag. 


Just denna dag ställde du alltid till med ett stort kalas, även fast du alltid önskade dig något litet.

Du brukade baka i dagar i förväg, för att när du bjöd på kalas så skulle de minst finnas 7 sorters kakor och lika många olika bullar och tårtor, din vision var att de skulle finnas något för alla smaker.

När du bjöd till kalas så var det ingen som gick därifrån hungrig. 

Ett av mina starkaste minnen av dej är när man kliver in genom ytterdörren och möts av doften av nybakat, du bakade alltid något så den doften växte man upp med, det var de som gjorde att man kände sig hemma, när man var barn och bodde hemma så tänkte man inte så mycket på det, det var något som alltid fanns, men när man blev äldre och flyttade hemifrån och man kom på besök så kunde man stå ett par sekunder extra i hallen, med slutna ögon och bara njuta av doften av nybakat, doften av HEMMA. 

När man efter en stund tagit sig in till köket så var de alltid prydligt dukat med finkopparna på bordet, dessa koppar togs bara fram när de var något extra. 

Min mamma firade alltid när jag kom hem, då tyckte jag att hon var fjantig och att de var väl inget särskilt när jag kom hem, min mamma talade då om för mig att när jag fick egna barn, då skulle jag förstå. 

Som ALLTID så har mammor rätt, nu när jag är vuxen och har egna barn så förstår jag varför hon tyckte de var en fest när jag kom hem, barn är ens barn hela livet och inte till någon speciell ålder som jag trodde, och om jag hade vetat vad jag vet idag, att en mamma oroar sig över sitt barn hela tiden och att det inte alls är skönt att vara barnledig, nej det blir så tomt och tyst så man får ändå inte mera gjort bara för att man är barnledig, om jag hade vetat de så hade jag nog tagit mig mer tid till att vara med min mamma, för vi har ju bara en❤️. 
Tack älskade mamma för alla klocka råd du gett mig genom åren!! 
Nu när jag är STOR så förstår jag dom på ett helt annat sätt än jag gjorde då! 

Min mamma somnade in i dec 2008. 
Fast de gått så många år, så kommer de fortfarande upp en notis på telefonen just denna dag, "10 okt mamma fyller år" 
Det är viktigt för mig att denna dag ej glöms bort, även fast vi inte firar den tillsammans som vi brukar, så finns du i våra tankar idag och vi pratar om dej, de större barnen Moa och Ida vet att idag är det mormors dag. 

Flickorna har ritat täckningar och skickat till månen idag, det är en viktig ritual för dom som dom får fortsätta med så länge som själv vill. ❤️

Hoppas att du blir ordentligt firad där uppe idag älskade mamma, de är du värd. ❤️

Älskar dej❤️
Saknar dej ❤️❤️

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0