Dagen som vi brukade fira dej är föralltid borta.

Just idag, den 10 oktober så brukade vi alltid fira dej, det var nämligen din födelsedag och det var en viktig dag. 


Just denna dag ställde du alltid till med ett stort kalas, även fast du alltid önskade dig något litet.

Du brukade baka i dagar i förväg, för att när du bjöd på kalas så skulle de minst finnas 7 sorters kakor och lika många olika bullar och tårtor, din vision var att de skulle finnas något för alla smaker.

När du bjöd till kalas så var det ingen som gick därifrån hungrig. 

Ett av mina starkaste minnen av dej är när man kliver in genom ytterdörren och möts av doften av nybakat, du bakade alltid något så den doften växte man upp med, det var de som gjorde att man kände sig hemma, när man var barn och bodde hemma så tänkte man inte så mycket på det, det var något som alltid fanns, men när man blev äldre och flyttade hemifrån och man kom på besök så kunde man stå ett par sekunder extra i hallen, med slutna ögon och bara njuta av doften av nybakat, doften av HEMMA. 

När man efter en stund tagit sig in till köket så var de alltid prydligt dukat med finkopparna på bordet, dessa koppar togs bara fram när de var något extra. 

Min mamma firade alltid när jag kom hem, då tyckte jag att hon var fjantig och att de var väl inget särskilt när jag kom hem, min mamma talade då om för mig att när jag fick egna barn, då skulle jag förstå. 

Som ALLTID så har mammor rätt, nu när jag är vuxen och har egna barn så förstår jag varför hon tyckte de var en fest när jag kom hem, barn är ens barn hela livet och inte till någon speciell ålder som jag trodde, och om jag hade vetat vad jag vet idag, att en mamma oroar sig över sitt barn hela tiden och att det inte alls är skönt att vara barnledig, nej det blir så tomt och tyst så man får ändå inte mera gjort bara för att man är barnledig, om jag hade vetat de så hade jag nog tagit mig mer tid till att vara med min mamma, för vi har ju bara en❤️. 
Tack älskade mamma för alla klocka råd du gett mig genom åren!! 
Nu när jag är STOR så förstår jag dom på ett helt annat sätt än jag gjorde då! 

Min mamma somnade in i dec 2008. 
Fast de gått så många år, så kommer de fortfarande upp en notis på telefonen just denna dag, "10 okt mamma fyller år" 
Det är viktigt för mig att denna dag ej glöms bort, även fast vi inte firar den tillsammans som vi brukar, så finns du i våra tankar idag och vi pratar om dej, de större barnen Moa och Ida vet att idag är det mormors dag. 

Flickorna har ritat täckningar och skickat till månen idag, det är en viktig ritual för dom som dom får fortsätta med så länge som själv vill. ❤️

Hoppas att du blir ordentligt firad där uppe idag älskade mamma, de är du värd. ❤️

Älskar dej❤️
Saknar dej ❤️❤️

När saknaden helt enkelt blir för stor.

Året var 2008. 


Detta år skulle innebära en hel del för mig, jag väntade mitt första barn och bara det i är ju en upplevelse med skräckblandad förtjusning, man längtar såklart ihjäl sig efter att få träffa den som bor i magen, men samtidigt så är de ju en stor omställning som pågår i kroppen. 
Många brukar säga att hormonerna kan spöka till de rätt mycket. 
Ordet Gravidhjärna blev ett nytt uttryck. 
Graviditeten gick ganska smärt fritt, endast lillamående som höll i sig under hela graviditeten. 
Förlossningen gick VÄLDIGT fort, nästa för fort då min kropp och framförallt inte min hjärna hann reagera på vad som hände. 

När vi ringer till förlossningen, dagen före beräknat datum och berättar att jag har lite ont men inte alls farligt, så tycker dom att jag ändå ska komma in på en koll, med tanke på att det är så pass nära förlossningsdatumet, vi packar bilen med babyskydd och BB väskan som stått packad i hallen i veckor. Äntligen så ska vi får träffa den som bor i magen. 

Väl inne på förlossningen så konstaterar man att jag är helt öppen, så vi flyttas direkt in till ett förlossningsrum. 
Efter ca 15 minuter så föds en liten fin tjej, Moa föds den 30/10-2008.

Vi är överlyckliga och svävar på små rosa moln. 

I december 2008 så får jag ett samtal att min mamma har hittas död. 
Där och då rasar min värd. 
Jag och min lillasyster som lider av ett lättare förståndshandikapp har vuxit upp ensam med vår mamma. Så här sitter jag med en 2 månaders bebis straxt före jul och ska börja planera en begravning. 
Hus ska tömmas och grejor ska köras hit och dit. 

Man väljer att göra en obduktion på min mamma eftersom att hennes död varit plötslig och oväntad, detta för att utreda om de ligger något brott bakom får jag info om av polisen. 
Efter ca 2 månader så kommer brevet med obduktionsrapporten, man har hittat kraftiga doser av läkemedel i hennes kropp och därför kan man inte utesluta att hon har begått självmord. Men man misstänker inget brott. 

Jag lägger bort detta och försöker glömma vad jag precis har läst. 
Jag vet idag att det var de absolut dummaste jag kunde göra, för efter det så känner jag ett slags tomrum i kroppen och detta tomrum ska till varje pris fyllas. 

Jag försöker fly från mina egna känslor, jag jobbar heltid inom äldrevården, men tar på mig extra dagar och jag börjar studera så klart på heltid och jag driver ett företag och jag tar även hand om hem och barn. 
Detta blir min verklighet. 

Visst funkar de, jag har ju inte tiden till att reflektera över mina känslor. 

I aug 2010 så föds mitt andra barn och jag är snabbt tillbaka i ekorrhjulet igen, börjar läsa fler kurser, jobbar mm
Det hela snurrar på och jag håller mig sysselsatt för att slippa känna. 

2014 så föds vårt tredje barn och hjulet fortsätter att snurra, här börjar jag känna mig så trött och kroppen försöker ge mig tydliga singnaler på att sakna ner tempot, jag har ont i huvudet jämt och ständig värk i kroppen, jag börjar glömma saker, men detta skrattar jag snabbt bort och kör på precis som innan. 

Så sommaren 2016 så föds vårt 4e barn och denna gravidetet är allt annat än enkel, jag börjat känna mig nedstämd och hur jag än försöker så går de inte att fortsätta som innan, energin är borta. Jag talar om detta för min BM, men hon tar de inte på allvar eller så är de att jag har blivit expert på att få allt att se bra ut, hon säger till mig att när du har bebisen hos dej så kommer allt att kännas bättre. 

Denna förlossning gick inte helt smärtfritt, jag förlorade över 3 liter blod och tvingas åka ner på operation för att moderkakan ej vill lossna. 
Operationen går bra. 
Jag är så trött och tror att detta beror på blodbristen, vilket de också kunde vara i början, men nu försvinner livsgnistan, orken  och då kommer alla kännslor kring min mammas död tillbaka till mig som en käftsmäll. 
Jag kämpar på och förtränger de så långt de går och provar att köra på som vanligt, men orken finns inte. 
Så i januari så säger min kropp stopp på riktigt, jag får en panikattack och jag tror på riktigt att nu dör jag. 
De kanske låter konstigt men på ett sätt kändes de som en befrielse att äntligen få slippa allt. 

Men där och då så bestämmer ödet att jag kan inte fortsätta leva mitt liv på detta sätt, jag kan inte längre fly från mig själv och mina känslor. 
Detta är början på min långa väg tillbaka, jag är långt ifrån frisk idag och jag är medveten om att jag inte kommer att kunna hantera stress som jag gjorde innan. Men jag har kommit så långt att jag nu kan säga 

Mamma,jag saknar dej så fruktansvärt mycket och jag är faktist ganska arg på dej för att du valde att avsluta ditt liv, du såg den enkla vägen, men för oss som blev kvar är de ingen enkel väg. 
Älskar dej, du är alltid i mina tankar! 
❤️❤️❤️❤️❤️

Grattis på morsdag ❤️

Vill börja detta inlägg med att säga grattis till alla fina underbara mammor, idag är mammornas dag! Ni/vi är grymmmma!!! 


Jag har tyvärr ingen egen mamma som jag kan gratta idag, då min mamma gick bort för ett antal år sen, men du finns med mig i tanken varje dag och en dag som denna tänker jag lite extra tillbaka på de fina stunderna vi hade, det spelar nog ingen roll hur gammal man blir, mamma är alltid mamma, det är hon som har lösningen på alla problem, hon är den som torkar dina tårar och gör dej galen, men kärleken till mamma kommer alltid att bestå!! 
Älskade mamma du fattas mig!! 

Jag blev firad av mina barn med blommor, kort och tårta idag, dom hade fixat och stökat i största hemlighet, ja med en viss hjälp från pappa❤️. 
Så i morse väckte de två älsta mig och då hade dom skrivit ett varsit kort till mig och sen hade dom fixat fika, tänk att jag har så underbara barn som är så hjälpsamma! De värmer i mamma hjärtat! 

Vi har klippt lite får idag och stökat på, de största barnen är så duktiga och hjälpa till och dom verkligen älskar att vara med och vi ger dom mycket beröm och man ser hur dom växer lite varje gång! 

Sen hade Moa läs läxa och den fixade hon galant, våran duktiga lilla tokfia! 

En toppen dag med de personer jag älskar mest i hela värden❤️

Hoppas att ni andra oxå hade en toppen dag! 

Kram ❤️
/A 


bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0