En historia som aldrig får tystas ner!

Denna berättelse jag nu kommer att skriva har berört mig så mycket, har varit tvungen att lägga bort detta i omgångar för att orka fortsätta.
Jag känner inte den berörda eller dennes anhöriga, men det som är så skrämmande är att detta kan drabba precis vem som helst av oss, om myndigheter mm vill att något ska mörkläggas så gör man de till vilket pris som helst.
 
Denna berättelse handlar om en pojke vid namn Jonas.
Fast detta är inte en berättelse du hittar i någon bok, det är inte heller ett manus till någon film,även om man lätt skulle kunna tro det. Denna historia är hämtad direkt ur verkligheten,i den verklighet som du,jag och alla andra lever våra liv,ibland helt ovetande om att sådant sker innanför de stängda dörrarna. 
 
Detta är tragiskt nog inte alls unik,utan detta upprepar sig gång på gång. Vad detta beror på kan man ju spekulera sig gråhårig på, men min personliga åsikt så beror detta till största del på att många sociala tjänstemän besitter en stor okunskap eller är de så att dom bara är extremt rädda för det som sviker från det som vi enligt våra normer kallar för normalt? 
 
Hur som helst så har denna extremà rädsla eller okunskap lett till att en kille hittas död i en poliscell år 2006. 
 
 
 
 
 
Men vi tar historien från början 
 
Året var 1988,en sommar dag föds en liten pojke på ett BB i Örebro län, denna lilla underbara människa fick namnet Jonas. Han beskrivs som en kille som alltid var glad och sprallig, en levnadsglad liten människa med hjärtat på rätta stället. Han var en kille som alltid fanns där för att hjälpa sina vänner eller familj. Han var väldigt mån om att andra skulle ha de bra och det fanns inget  som han inte skulle görà för sina vänner.
 
Han beskrivs också som den spralliga killen,han var killen som alltid speksade till det, han var killen som alltid gjorde alla glada,med sina tokiga upptåg. 
Han var clownen som gillade att få andra att må bra,han bjöd verkligen på sig själv.
Han var mångas bästa kompis. 
 
Men bakom den där killen som alltid var rolig och alltid speksade till de,fanns en mycket osäker kille som var mycket lättpåverkad, men denna sida var det inte många som fick se. 
Det var lättare och framförallt roligare att vara en pajas och då menar jag inte pajas som något dåligt ,snarare tvärtom, alla har vi haft den där pajasen i vår klass, denna person var rolig och spred så mycket äkta glädje runt sig. 
 
 
 
Vi hoppar fram ca 13 år.
 
Jonas har under sina första år i skolan haft stora problem med att hänga med i skolan.
Idag skulle Jonas fått diagnosen ADHD, men det fick han aldrig, för att på den tiden så ansåg man att de symtom som han uppvisade berodde på brist i uppfostran, faktist så ansåg man att de var då, idag är denna diagnos en accepterad diagnos och idag vet man att det absolut inte har något mer uppfostran att göra. 
 
Jonas halkade efter mer och mer i skolan och han fick inget extra stöd,som idag hade varit en självklarhet, för på 90-talet ansåg man ju att detta berodde på brist på uppfostran, ju mer han halkade efter i skolan och inte fick den hjälp han behövde,ju mer försvann lusten att fortsätta. 
Denna pojke som tidigare hade kämpat så ofantligt hårt för att försöka hänga med i skolan hade man nu släkt den lågan som en gång brann. 
Eftersom att han inte fick något extra stöd i skolan eller hemma, så blev hela situationen helt enkelt för mycket, så han slutade en dag att gå till skolan, det var ju inte den bästa lösningen, men de var den enda utväg som han såg då. Man får komma ihåg att Jonas var endas en liten pojke, en vilsen 13 årig pojke som då inte visste vad värden krävde av han. 
Att strunta i skolan var så klart ingen bra lösning. 
 
 
Vi hoppar fram ytterligare.
 
Jonas har nu hunnit bli 14 år, en vilsen 14 årig pojke som tjuvrökte och drack alkohol och kom och gick som han ville på skolan, det var ingen som brydde sig.
Men när han slutade att dyka upp på skolan överhuvudtaget, dvs när han bröt mot skolplikten.
Då blev de fart på de sociala myndigheterna och man valde då att sätta ett LVU ( Lagen om vård av unga) på Jonas. 
Bråk,tjafs och oro blev nu en vardag för familjen, man skulle även medverka i såkallade nätverksmöten flera gånger i veckan, men Jonas han dök upp när han kände för det, man får fortfarande komma ihåg att Jonas var en vilsen 14årig pojke som totalt tappat tron på mänskligheten, han hade pinat sig igenom skolan, utan att få någon hjälp, han fick ständigt höra att han var ouppfostrad  och det skulle vara anledningen till att han inte klarade av skolan. Man kan ju faktist förstå att han inte dök upp då han redan tappat tron och varför skulle de hjälpa nu.
Men då tog socialtjänsten ett nytt beslut och detta beslut kom sen att leda tills hans död. 
 
Det besluter som socialtjänsten tog var att Jonas skulle placeras på ett behandlingshem för unga missbrukare. Jonas hade inget missbruksproblem,han var bara en osäker 14årig pojke,som var vilsen och förvirrad och en mycket lättpåverkad kille. Men han skulle alltså placeras på ett behandlingshem för unga missbrukare,utan att själv vara missbrukare. 
 
På detta behandlingshem fick Jonas utstå en hel del mobbning, men även nollning, misshandel, hot, knivhot, listan kan göra lång. 
Detta var av de andra intagna, men även av personal på behandlingshemmet, vid minst ett tillfälle hade en personal på behandlingshemmet tagit stryptag på Jonas och på vilket sätt hjälpte denna situation en vilsen 14 årig pojke ? 
Alla dessa upplevelse på behandlingshemmet gjorde att Jonas fick nog och för att komma bort från denna terror så såg han ingen annan utväg än att rymma därifrån. 
 
Socilatjänstens svar på denna rymning var att helt enkelt placera honom på ett annat behandlingshem. Under de 3år som följer,har Jonas skickats in och ut på inte mindre än 7olika behandlingshem runt om i Sverige. 
Jonas familj upplever det som att han alltid placerades så långt ifrån dom som möjligt. Under en period satt han på en låst  avdelning i Stockholm. Nu får man åter igen komma ihåg att Jonas var vid detta tillfälle ej dömd för något brottslig, han var en ung kille som struntade i skolan och för detta fick han betala ett mycket högt pris. 
 
Tre år på olika behandlingshem,Jonas har nu hunnit bli 17år
 
under de 3år som Jonas flyttats runt mellan olika behandlingshem runt om i Sverige,så lär han sig nya saker, han testar allt för att bedöva känslor som han inte vill känna och han vill framförallt inte må dåligt. han har vid det här laget blivit en missbrukare av den tyngre kategorin. 
Men kom-ihåg han var ingen missbrukare då man först valde att placera honom på ett behandlingshem för unga missbrukare.
 
Han var då en ung kille som struntar i skolan, men nu har alltså samhället och socilatjänsten skapat ännu en missbrukare. 
Trots allt detta så slutade Jonas aldrig att vara den där spralliga,roliga killen, som hade svårt att sitta still, han var fortfarande den som alltid gjorde alls glada. 
 
Under Jonas vistelse på de olika behandlingshemmet så hölls de möten med socilatjänsten där Jonas familj närvarade,man kan tro att det socilatjänstens sätt att på ett fint sätt involvera  familjen.
 
Jonas hade just denna sommar fått permission över sommare och var då hemma med sin familj, den stora och tunga frågan som ekade i allas huvuden vad " kommer han att få stanna. Eller kommer socialtjänsten att placera honom på ytterligare ett behandlingshem?"
sommaren hemma med familjen blir en bra tid och Jonas återvänder till behandlingshemmet efter sommarens slut. 
 
Vid jul och nyår får han åter igen lov att hem på permission, när denna permission lider mot sitt slut så ekar den stora frågan igen, vad kommer att hända nu? Kommer han att få stanna hemma förgått nu?  
 
Vid ett av de mötena som hålls i januari som Jonas familj har med socilatjänsten så erbjuder sig Jonas pappa att sluta på sitt heltidsjobb,för att istället vara hemma på heltid,för att finnas där som ett stöd för Jonas. just detta möte skulle senare visa sig bli det sista .
Jonas själv har under sommaren sagt "att om socilatjänsten väljer att honom på ytterligare ert behandlingshem så får dom göra det i en liksäck."
 
Trotts att socilatjänsten har vetskap om vad Jonas själv sagt och pappans erbjudande om att avstå sitt jobb,för att på heltid  finnas där för Jonas, så väljer socilatjänsten att Jonas ska bo på västergötakollektivet i 2år framåt och skället för detta beslut är att socilatjänsten inte tror att Jonas kan hålla sig drogfri på hemmaplan trost pappans stöd.
 
jonas blir så klart helt knäckt av detta beslut och upprörd så lämnar Jonas möter innan de har avslutats.
socilatjänsten väljer i detta skede att lämna en sk handräckning  till polisen.
Det är nu polisens uppgift  att hitta Jonas och köra honom till Västergötakollektivet. 
 
Jonas som lämnat möte mycket upprörd,bestämmer han sig för att åka in till Örebro för att umgås med några nära vänner och på de sättet försöka hålla sig undan polisen. Men av någon anledning så bestämmer Jonas och vännerna att ta tåget in till Kumla på kvällen.
 
I Kumla finns ett gatukök som i folkmun kallas för "rondellens ", där samlas alla ungdomar i olika åldrar från trakten. Det brukar alltid vara jätte mycket folk  där och mycket fylla  detta gör att polisen såklart cirkulerar på området.
Jonas och vännerna går till platsen för avsikt att ha en rolig kväll.
Polispatrullen som cirkulerar området stannar,man känner igen Jonas  från den handräckning som socilatjänsten tidigare gett polisen. 
Polisena ber då Jonas att han ska följa med dom, Jonas som är en kaxig 17 åring och som absolut inte vill följa med polisen, handen på hjärtat vi vet alla hur det är att vara 17år, så det är inget konstigt med att vara kaxig när man är just 17år, Jonas försöker då springà där ifrån för att på detta sätt undvika att bli bortförd till ännu ett behandlingshem, men poliserna springer då efter honom och lyckas brotta ner Jonas på Marken, väl på marken så fortsätter Jonas att spotta ur sig glåpord i samma takt som polisens irritation växer sig allt starkare.
 
Enligt vittnen som var på platsen vid den aktuella tidpunkten så ska de vara fyra poliser som står och slår en tanig 17åriG kille,polisen sätter handfängsel på Jonas och placerar honom i den väntande polisbilen. 
 
När Jonas väl sitter i polisbilen så blir han väldigt ledsen och han säger upprepade gånger att han kommer att ta sitt liv, personen han berättar dettta för är hans flickvän som befinner sig vid polisbilens fönster.
Sedan lämnar polisen platsen, med Jonas placerad i baksätet. 
 
Men Istället för att köra honom direkt till västergötakollektivet som det tydligt står i den handräckning polisen fått av socilatjänsten innan, så väljer denna polispatrull att placera Jonas i arresten.
 
Polisen valde  alltså att frångå  den handräckning som socilatjänsten gett dom, som dessutom var det skäll  till att dom just den kvällen hade Jonas i sitt förvar. VARFÖR? 
 
Man valde att låsa in  en ångestladdad MINDERÅRIG person som var SJÄLVMORDBENÄGEN i en kall cell och detta utan att meddela varken socilatjänsten eller vårdnadshavarna om detta. 
 
 
 
 
 
Klockan 04.30
Blev Jonas dödförklarad på ett närliggande sjukhus, man har gjort upprepade återupplivningsförsök, men ingen varken ringer eller på annat sätt försöker meddela familjen om de tragiska som har inträffat, dersas ursäkt för att man inte har hört av sig för att meddela detta var " Man ringer inte hem till folk mitt i natten" 
 
Om man kollar polisens Tillsyns rapport över natten, så förstår inte jag hur detta har kunnat ske, hur kan en person med hjälp av sina egna jeans hänga sig i en lamparmatur helt obemärkt, när man enligt dokumentationen haft väldigt täta tillsynsbesök under natten? 
Det finns en rapport från polisen som säger att Jonas blivit våldsam och hittat en skruvmejsel ,OBSERVERA att någonting om att Jonas ska ha tillgång till en skruvmejsel finns inte dokumenterat innan och denna rapport är skriven med klockslag och signering EFTER  Jonas påträffats död. (Detta dokument har jag tyvärr inte fått, har endast fått de berättat för mig) 
 
 
 
När väl familjen får chansen att ta ett sista farväl av sitt barn och bror
Så är det under sträng polisbevakning, polisen står som familjen själv upplever det och vaktar Jonas kropp, Jonas har en gul ambulansfilt på sig som täcker allt utom hans huvud. Filten är uppdragen ända till hakan på Jonas. 
 
När Jonas mamma lyfter på filten för att ta Jonas hand,sin egna sons kalla hand, så är polisen snabbt där och drar upp filten igen, dom fick absolut inte se under filten. 
Varför var ens polisen närvarande när familjen skulle ta ett sisa farväl av Jonas ? Det skedde på ett sjukhus. 
Det finns väl präster eller sjuksköterskor som kan närvara om man som familj önskar de? 
 
Vid de tillfällen jag personligen varit med och tagit farväl av någon på ett sjukhus så har man alltid blivit tillfrågad om man vill att en sjuksköterska eller präst ska närvara, det har aldrig varit poliser närvarande, i Jonasfamiljs fall så var de 2 st poliser som vaktade kroppen. 
 
Jag har själv jobbat inom vården i många år, jag har själv varit med och gjort i ordning den bortgångna för att anhöriga ska få en chans att ta ett sista farväl, men under alla mina år så har vi Aldrig döljt kroppen under en filt, vi brukar bädda över benen, vi har alltid placerat den bortgångnes händer på bröstet eller på magen,då jag av egen erfarenhet vet att många vill hålla handen på sina nära när man tar ett sista farväl. 
I Jonas fall får alltså familjen endast se hans huvud. 
Frågan som ekar i mitt huvud är Varför? 
Vad var det man inte ville att familjen skulle se? 
Vad försökte man dölja? 
 
 
 
Ju mera man rotar i detta enskilda fall, ju mer frågetecken får man, man lämnas med fler frågor än man hade innan man började rota i detta. Vart finns alla svar? Vart finns dom där sista pusselbitarna för att hela historien om Jonas ska falla på plats? Jag vet att någon står inte rätt till! 
Det finns så mycket oklarheter kring detta, något utelämnas, något fattas från de att Jonas placeras i polisens cell till att han några timmar senare hittats död? Varför saknas de papper ur olika utredningar som är numrerade, vissa sidor är bara borta, hur kommer det sig egentligen ? 
 
Detta specifika fall har berör mig så mycket som jag förklarade i inledningen och jag har fått familjens tillåtelse att publicera detta. 
Just för att värden måste få höra Jonas historia, vi får aldrig glömma ! 
Tillsammans kan vi föra ljus över Jonas historia, vi gör det Tillsammans.
 
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något ! 
 
Jag känner inte familjer personligen utan jag skriver detta för att jag bryr mig!
 
avslutar med ett citat från Jonas 
" Det finns två vägar, den ena är att börja sköta sig och gå i skolan. Kanske spara pengar till Hawaii.
  Den andra vägen leder till behandlingshem,droger,bråk, men också mina vänner,jag vill inte hamna utanför .
  Jag önskad att de fanns en tredje väg" 
 
 
Vila i frid Jonas ❤️
 
 
Om man vill läsa orginalinlägger så hittar man de här : HTTP://nouw.com/emmagranbergs/ett-av-myndigheternas-manga-misstag-jona-31047181
 
Emma
2017-09-29 @ 08:08:41
URL: http://emmagrabergs.com

Vad fint du skrivit detta 💝 sitter och bölar som fan. Saknar han då fruktansvärt mycket 😢

Får jag tipsa om denna video där jag tar upp många av frågetecken: https://nouw.com/emmagrabergs/jonas-historia-i-video-dar-jag-tar-upp-n-31449388

//Jonas syster

Svar: Tack snälla du❤️. Vill passa på att tacka för förtroendet att få skriva om detta. Kommer att åkerkomma till Jonas berättelse framöver då det är en sån starkt och berörande historia som aldrig får tystas ner på något sätt.
Angelika Eriksson

Jennifer
2017-09-29 @ 11:55:41
URL: http://Missjennifer.se

Direkt in i hjärtat, blir så ledsen 💔

Svar: Ja det är en väldigt berörande historia, både jobbigt att läsa och framförallt att skriva. Men detta är en sanning som måste få se dagens ljus. Detta får inte mörkas längre. Nu måste detta komma ut så att allt kan få ett svar och framförallt för att familjen ska kunna få alla bitar på plats och då kunna bearbeta detta på riktigt. Tack för att du tittare in ❤️
Angelika Eriksson




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Följ med vår stora familj bestående av jag (Angelika),min sambo Emil och våra 5barn Moa,Ida,Alvin,Tilda,Alvin och minstingen Maija. Vi bor på en bondgård med allt vad det innebär, här får ni hänga med på allt mellan himmel och jord.

RSS 2.0