Min lillasyster

När vår mamma lämnade oss så vad det som att min lillasyster tog sin chans att verkligen få vara i centrum, hon spelade på vår mammas död för att folk skulle tycka synd om henne, jag tvekar inte en sekund på att hon faktist saknar henne, men hon drog allt till sin spets och gjorde allt för sin egen vinning. 


När jag pratade med den snäsiga ambulanssköterskan så frågade jag vart min syster var och fick då till svar att hon hade ringt till en tjej som skulle komma och hämta henne, hon frågade om det inte var mej hon hade pratat med, för det var vad hon hade sagt att hennes syster skulle komma och hämta henne. 
 
När jag provar att ringa henne så svarar hon inte, jag tänkte hon kanske inte orkar prata just nu, hon ringer kanske upp sen! 
Efter några timmar får jag massa konstiga sms från henne, där hon ber mig dra åt helvete och att jag är värdens sämsta syster mm. 
Ringer då igen men då trycker hon upptaget. 
Efter mycket om och men får jag iaf reda på vart hon befinner sig. 
Ringer då upp personen som hon befinner sig hos,en gammal kontaktperson, vad jag inte vet nu är att snart ska helvetet braka lös, eftersom att min syster är förståndshandikappad och minderårig så tycker jag att det är självklart att hon skall vara hos mig, men kontaktpersonen hävdar att Veronika ej vill åka där i från, jag kontakta då kommunen där min mamma bodde och förklarade situvatinen och att jag vill ha hem min syster. Dom förklarade för mig att jag har all rätt att kräva att hon ska hem till mig, men Veronika måste själv vilja. 
 
Jag är nu nära bristningsgränsen inte nog med att min mamma gått bort, nu ska jag behöva bråka med och om min syster med myndigheter mm
Jag och min svärmor blir kallade till ett krismöte med sociala på kvällen där vi försöker komma fram till något, till saken hör att min mamma hade precis flyttat till den kommunen så sociala hade ej fått alla papper och visste inte mycket om oss, för dom var min syster som vilken tonåring som helst, förklarade att hon var väldigt manipulativ och hade ett förståndshandikapp, detta sopades under mattan och socialchefen säger att ända sätter för mig att få hem min syster är att hon själv vill, dom ringer upp Veronika via kontaktpersonen och frågar vad hon vill och hon svara självklart att hon vill stanna där, socialchefen säger då att då får de bli så, nu är det ju snart jul så allt får bero tills efter jul. 
Ännu mer förtvivlad än innan mötet lämnad jag de. 
Efter jul så bestämmer kommunen att Veronika ska åka till mig några dagar, vi åker då slalom i bydalen och hittar på en massa roligt tillsammans. Vi spänderar mycket tid hemma hos min svärmor under denna period,just för att hon känner min syster då hon tidigare varit elev assistent till henne. Känns fruktansvärt skönt att ha nån i min närhet som vet hur min syster funkar och hennes handikapp. 
 
Det bestäms att en söndag ska vi köra tillbaka henne till kontakt personen, jag frågar henne flera gånger vad hon vill, hon säger att hon inte vill åka tillbaka, men till kontaktpersonen säger hon att vi minsann inte kommer att köra tillbaka henne och hon ville absolut inte stanna hör hos oss. 
 
Söndagen kommer och vi packar in oss i bilen och kör henne till kontakt personen, vi lämnar hennes grejor och svärmor försöker prata med henne om Veronika, men vi kommer ingenstans utan vi säger hejdå. 
 
På tisdagen ringer sociala i min kommun upp mig och säger att dom fått in en anmälan om att jag inte kan ta hand om mitt barn, vi är aldrig hemma och vi har inte mat och kläder enligt min syster som gjort anmälan, ungefär här tappar jag fotfästet totalt, allt bara rasar, men eftersom att jag känner dom på socialkontoret genom mitt jobb så förklara hon lugnt för mig att dom vet att mitt barn har det bra och att jag skulle ta detta som en ren information, inget skulle hända, det fanns inga grunder att gå vidare med ärendet! 
 
Får dagliga sms från min syster att hon inte trivs och att hon vill komma hem till mig, men så fort jag ringer så är det en annan historia som hörs, det börjar gå upp för mig vad hon egentligen håller på med.. 
hon spelar ut mig och kontaktpersonen mot varandra för att åter igen skapa sitt eget centrum och mitt i allt detta är hon, hon trivs som fisken i vattenet att vi bråkar om henne, jag ringer kontaktpersonen och lägger korten på bordet och förklara hur jag tror att de är. 
Vi bestämmer att vi ska ha kontak, bättre att vi får veta vad hon hittar på när hon är hos den anda. Det går några månader och jag och kontaktpersonen får en tätare och bättre kontakt och tillslut en dag så blir de bråk hos kontaktperson och då ställer vi Veronika mot väggen och förklara att vi faktist har kontakt. 
Då ringer Veronika till kommunen som åter igen väljer att gå på min syster historier och hon blir flyttad till ett akut hem. 
Där börjar hon sno grejer och sticker så fort hon får chansen, det resulterar i att hon åter igen blir flyttad till en annan familj, där går det lite bättre under en period tills juni, då ska jag följa med några kompisar till en park där studenterna brukar fira att dom har tagit studenten och där hittar jag henne, ringer då till familjen hon bor hos och frågar om dom vet vart hon är och vad hon gör, nej hon hade sagt att hon skulle till en kompis och att dom skulle jobba med en skoluppgift, hon fick ta först bästa buss hem till dom. Efter detta så måste kommunen finna en annan lösning, under hela denna period har dom aldrig frågar mig vad jag tycker eller tror blir bäst. 
Hon tjatar åt sig en egen lägenhet på ett boende. 
 
Fortsöttning följer .. 
Anonym
2016-12-16 @ 15:14:43

Fyfan att det kan gå till så här?!

Svar: Ja det är sjukt hur värden fungerar ibland.
Angelika Eriksson




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0