När det känns som att den lilla ork man hade helt plötsligt försvann, när luften går ur, vart ska man då finna orken att fortsätta kämpa? 

Nu under ett flertal dagar har det infunnit sig en känsla av hopplöshet och som jag ser de nu så finns det bara ett sätt att komma ur detta.... 

Det jag nu kommer att skriva är extremt svårt, men jag har de senaste nätterna suttit och övervägt att ta mina sömn tabletter för att få ett slut på allt, som jag ser de nu, så är det enda utvägen. Endast då kommer jag ifrån detta mående. 

Jag har suttit med dessa jävla tabletter i handen, men någonting inom mig har stoppat mig, men hur länge kommer jag att orka stå emot en sån stark kraft ? 

Det som skrämmer mig är att jag vet att det är fullt möjligt att avsluta sitt liv på detta sättet, min mamma gjorde nämligen precis så för 9år sedan, 9 jävla år! 

Jag vet hur de känns att vara anhörig och stå där ensam kvar, kanske är det den kraften som får mig att avstå? 

Samtidigt förstår jag nu vad som kan driva en människa till att göra det, det är inte speciellt svårt, har man nått botten och lite till så finns det inte så mycket ljus som kan leta sig in, men skillnaden mellan mig och min mamma är  stor, då jag aldrig kommer att få möjligheten till att göra detta, då jag helt enkelt inte är ensam! 

Men vart finns hjälpen när allt är som svårast?