Mina tårar rullar ner från mina kinder...

Jag vet PRECIS hur det är att känna sig som den ensammaste människan i värden. 


Det är som att jag är från en främmande planer och ingen förstår vad jag försöker säga. 

Jag är ofta ensam och då kommer tankarna och tårarna kommer,jag torkar snabbt bort dom så att ingen ska se, för har ingen sett så behöver jag inte försöka förklara varför jag är lessen. Detta samtal har jag fört så många gånger innan men det slutat alltid med att "jag mår bra". 
Fast jag egentligen mår allt annat än just bra. 

Jag funderar på hur mycket jag gör för min egen skull och hur mycket jag gör för att "skydda" mig från andra.
Svaret är nog ganska enkelt.... 
jag gör ingenting för min egen skull, eller för att jag vill de. I stort sett allt jag gör är för att hjälpa andra och detta gör jag för att dom ska tro att jag mår bra. 
Visst är de sjukt?? 

Varför driver hjärnan mig till vansinne ? 
Ett steg fram och två tillbaka är ord som en nära vän sa till mig. 

När jag mår som sämst så drar jag mig undran och vill inte ha med människor att göra, de människor i min allra närmsta närhet låter mig nu vara i fred, fast de jag egentligen skulle behöva då är att någon bara håller om mig och säger att allt kommer att bli bra. 

Men nu har även mina närmaste tagit ett avstånd från mig, det är iaf vad jag själv tror. 
När man lider av psykiskohälsa så blir man en expert på kropps språk och singnaler, man lär sig tyda minsta lilla och tolkar detta. 

Jag har inte vågat fråga min familj om det är så att dom tagit medvetet avstånd från mig, jag är helt enkelt för rädd för svaret. 

Men om ett beslut är rätt, varför fortsätter mina tårar att rinna ner för mina kinder? 
Varför känner jag mig som den sämsta människan på jorden? 
Vad är det för fel på mig? 
Kommer det någonsin att kännas bättre? Om inte, vad är det då för mening att fortsätta detta tragiska liv? 

Många funderingar idag?!?! 

Kram 
❤/A 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Följ med vår stora familj bestående av jag (Angelika),min sambo Emil och våra 5barn Moa,Ida,Alvin,Tilda,Alvin och minstingen Maija. Vi bor på en bondgård med allt vad det innebär, här får ni hänga med på allt mellan himmel och jord.

RSS 2.0