Dagarna liksom flyter samman och du kommer inte längre ihåg vad du gjorde igår eller dagen före de, du kommer ihåg vad du har gjort men inte riktigt vilken dag de var, du har totalt tappat tidsuppfattningen.

Du känner dej vilsen, inte nog med att du glömmer saker och måste skriva små påminnelse lappar till dej själv för att komma ihåg de du måste, du har också tappat bort de viktigaste av allt nämligen dej själv. 

Sånna livsviktiga saker som att se till så barnen har det bästa glömmer du inte, du lagar frukost,lunch,mellis,middag och kvällsfika till dom, men du glömmer själv att äta och dricka.

Du byter blöjor och ser till att barnen är hela och rena, men du glömmer själv att gå på toaletten och håller dej i dagar. 

Detta gör att du så klart har fruktansvärda magsmärtor och allt blir då till en ond cirkel. 

Du hade problem med maten i tonåren, de gick så långt så att du blev inlagd på sjukhus ( mer om de i ett annat inlägg) 

Hur som helst så känner du igen signalerna, den gubben som då bodde i din hjärna under perioden du hade problem med maten och vikten, han som styrde dej med järnhand håller åter igen på att flytta in, han vad din värsta fiende och han höll den gången på att knäcka dej. 

Du känner igen signalerna och vet vad som kommer, det är så svårt att beskriva för någon som aldrig varit där och dom som en gång upplevt de vet precis vad du pratar om, det är inte bara något strunt som man växer ifrån eller kan rycka upp sig i från, det värsta hotet mot dej själv är DU. 

Det ligger så mycket skam i att vara deprimerad, ha ångest eller har problem med en sån viktig del som maten, detta för att dessa saker syns inte utanpå. Visst har du problem med maten så syns det ju för du går ju ner i vikt, men dessa sjukdomar sitter på insidan av kroppen. 

Folk kan vara riktigt elaka, kanske utan att själv veta om de, men oftast så vet dom nog om att dom är just elak. 

Det finns människor till allt! 

Hoppas på en fin dag!! 

❤/ A