Din resa har börjat

Klockan är nu fem på morgonen och du har varit vaken många timmar. 

Du får timmarna att gå, du gör saker, lagar mat, startar en tvättmaskin, sorterar och viker den tvätt som redan är torr. 

Detta får dej att skingra tankarna en stund, om blott bara för ett ögonblick. 

Du vaknar ofta på natten pga de där återkommande mardrömmarna. 
De du under så många år hållit inom dej är på väg att komma upp till ytan och då kommer allt på en gång, det är inte en sak i taget, alla känslor du hade kommer emot dej med ful kraft och det är mer än du kan ta just nu.
Du vill stoppa tillbaka alla känslor, tankar och funderingar igen, gömma och glömma dom, men det går inte! 

Du vill så gärna ha tillbaka ditt gamla liv, det liv du levde innan allt började bubbla upp, du vill vara den glada och positiva människan du en gång var, men av henne finns inget kvar.

Just nu är den personen en dröm,en dröm om hur allt hade kunnat sett ut.

Du ser på dej själv som en skapelse av ditt forna jag, kanske finns hon kvar någonstans djupt där inne?

Du tittar en gång till i din spegelbild och du känner verkligen inte igen människan du ser, de ögon som tidigare var fulla av livslust,glädje och framtids tro, är nu helt tomma, det är dom att titta in i en vägg. 

Det sägs ju att ögonen är en spegel av skälen, din skäl har nu tagit en annan form, den är nu helt mörk och fylld med absolut ingenting, tomhet. 

Du har tappat bort dej själv och du vill inget hellre än att hitta tillbaka till ditt gamla jag. 

Depression är inte ett täcken på svaghet, det är helt enkelt en människa som kört på alldeles för länge, hade du lyssnat på din kropps olika singnaler och tagit tag i allt detta för länge sedan så hade din väg tillbaka till livet varit mycket lättare och inte så lång! 

Men du har tagit de första stapplande stegen på din resa, din resa tillbaka till livet! 
Säger inte att det kommer bli en lätt resa, du kommer falla och du kommer ta dig upp igen, du kommer att ha bättre dagar och du kommer att ha sämre dagar, lev då på de bättre dagarna och tillslut ser du målet, där står en person du så länge väntat på, nämligen dig själv!! 

❤ // A

Anonym
2017-01-19 @ 08:19:42

Tycker du är en stark kvinna, du är stark som vågar berätta om detta, då denna sjukdom är så fylld med skam.
Tillsammans ska vi hjälpas åt att tvätta bort denna skam.
Du ska ha mycket beröm som vågar skriva om detta och på ett sådant öppet och rakt sätt.
Du skriver bra, det är rakt och ärligt.
Du har länge kämpat i din ensamhet, men glöm aldrig att du aldrig är ensam!
Finns många som går igenom precis det du gör, men som aldrig vågar berätta öppet om det.
Du får bli tales person för alla dom som inte vågar, hoppas att dom hittar din blogg så dom ser att även dom inte är ensama!

💜/ m

Svar: Tack finaste du ❤
Angelika Eriksson




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0