Det finns bra dagar och dåliga dagar.

Att Leva med psykisk ohälsa i vilken form det nu må vara,är svårt, skulle säga att det till störstadelen främst beror på hur samhället reagerar när man nämner ordet psykiskohälsa, detta är inget jag skulle vilja att min värsta ovän gick igenom.
 
Innan jag själv blev sjuk i denna hemska sjukdom, så hade jag själv precis som många andra inställningen att den som led av psykiskohälsa var lite pjoskig till och med lite fjantig,det var människor som helt enkelt kände efter lite för mycket, det var väl bara att rycka upp sig och bita ihop?
 
Men nu vet jag bättre, jag har bitit ihop och kämpat i det tysta allt för länge, kämpat så länge till den punkt då min kropp stängde av totalt, en total kollaps.
jag valde att blunya och ignorera de tidiga singnalerna min kropp provade att ge mig att något ej var som det skulle. Jag gjorde precis allt som man inte ska, jag bet ihop och fortsatte kämpa och klistrade på det där falska leendet, ihop om att ingen skulle se hur jag egentligen mådde.
skammen över att må dåligt och alla dessa fördomar, men den största boven i allt detta är jag själv.
men nu vet jag bättre.
 
visst jag har bättre dagar, bättre i den bemärkelsen att dessa dagar är tankarna kring att ta mitt eget liv mindre, dessa dagar orkar jag lite mera, jag kan då skildra tankarna om blått för ett ögonblick, men där och då ligger mitt fokus på något annat, vissa dagar tycker jag till och med om att vara jag, varje dag är en ständig kamp, fast på olika sätt. 
Sen har vi de dålig dagarna och de riktigt dåliga dagarna ....
då är allt bara svart och ångesten finns där som en vän du gärna hade varit utan, en ständig oro känsla i kroppen , kroppen känns helt tömd på energi och jag befinner min någonstans mellan vaken och sovande tillstånd, allt går mycket segt och jag kan inte tänkà och orden kommer ut i fel ordning när jag försöker säga något. 
Det är som om någon dragit ur ploppen och allt bara runnit i väg, livsgnista, framtidstron, självförtroende är borta
Dessa dagar ...... Dessa dagar ....
 
Då allt bara rasar och du står där ensam kvar med alla känslor, tankar och funderingar och du vet inte vad du ska göra av allt eller vart du ska ta vägen, då kommer gråten 
 
jag gråter ofta,mycket mer än tidigare och det kan vara över precis vad som helst, vad som helst kan få dessa tårar att komma och den känsla av hopplöshet ...
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Livet på en gård och jobbet som bonde både på gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0