đŸ„đŸ’ pĂ„sk

Idag Ă€r barnens sista dag pĂ„ Skolan innan de efterlĂ€ngtade pĂ„sklovet börjar. 

SÄ idag ville Ida vara pÄskkÀrring, men Moa ville hellre vara en pÄskhare.
Jag tycker att det Ă€r super kul att fixa och göra i ordning barnen och dom Ă€lskar de hĂ€r med att klĂ€ ut sig och spela teater, det gjorde ju Ă€ven jag i min barndom. 


I pÄsk ska deras gudfar komma hit och överaska dom, han Àr en person dom gillar skapt och han har en stor plats i deras liv. Nu bor att tyvÀrr en bit bort och kan inte komma lika ofta som nÀr han bodde nÀra.

Men varje gĂ„ng ser man hur dom fullkomligt lyser upp. Överlyckliga blir dom. SĂ„ denna gĂ„ng har vi inte talat om att han ska komma för att de ska bli en överraskning nĂ€r han kommer och knackar pĂ„ dörren. 
Vilken överraskning det kommer att bli !! 


Med min Ă„ngest och depression gĂ„r det upp och ner, hade ett par bra dagar förra veckan, men denna vecka har bara bestĂ„tt av oro och funderingar kring livet, meningen med mitt liv. 

Jag Ă€r en person som inte gillar högtider sĂ„ dessa Ă€r extra laddade för mig, för dĂ„ Ă€r förvĂ€ntningarna sĂ„ höga och man ska vilja umgĂ„s med andra. Om man inte vill de sĂ„ Ă€r man konstig. 
Det ligger sĂ„ mycket skam i att mĂ„ psykiskt dĂ„lig, att man till varje pris gör allt för att dölja de, men det fĂ„r en att gĂ„ Ă€nnu djupare och det hjĂ€lper inte! 
Jag skĂ€ms för att vara sjukskriven, men samtidigt vet jag att just nu Ă€r det de bĂ€sta för mig, jag kan idag inte hantera stress alls, ingen form. Jag fĂ„r panik (dĂ„ menar jag fullkomlig panik) över minsta lilla grej och dĂ„ lĂ„stes sig liksom hjĂ€rnan och minsta uppgift blir helt övermĂ€ktig. 
I gĂ„r satt jag inne pĂ„ Toa och skulle plocka i en tvĂ€ttmaskin och dĂ„ kunde jag inte förstĂ„ hur jag skulle starta den eller vart jag skulle fylla tvĂ€ttmedel, de slutade med att jag satt dĂ€r pĂ„ golvet och stor grinade över att jag inte ens kunde starta en tvĂ€ttmaskin, Ă€r jag verkligen sĂ„ vĂ€rdelös? 
Varje gĂ„ng jag provar och de blir fel sĂ„ faller jag och varje fall blir hĂ„rdare och svĂ„rare att ta sig över, jag vĂ„gar inte prova nĂ„got eftersom att jag Ă€r sĂ„ rĂ€dd för att misslyckas. RĂ€dslan över att Ă„ter igen misslyckas Ă€r större Ă€n viljan att prova försöka igen, varför ska jag göra de, jag kommer ju iaf inte att klara av de!!! 

Jag vill inget hellre Ă€n att bli frisk och kunna leva mitt liv nĂ„gorlunda normalt igen, men just nu kĂ€nns det mĂ„let mycket lĂ„ngt borta! 
En dag i taget ❀

Malin
2017-04-13 @ 22:42:18

SÄ fina dom blev och vilken underbar överraskning dessutom.

Du ser mÄlet lÄngt borta MEN du ser det i alla fall, det finns dÀr, du har gÄtt frÄn att inte se det alls eller ens vetat om att de finns till att nu faktiskt se det. Om Àn det bara Àr en svag glimt sÄ ser du det, tÀnk vad stort steg framÄt det Àr vÀnnen




Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Livet pÄ en gÄrd och jobbet som bonde bÄde pÄ gott och ont,vardagen med 4 barn och mina tibetanska mastiffer, livspussel och allt mellan himmel och jord!

RSS 2.0