Hysteri över familjehögtider!!!

Varför tar man för givet att alla gillar att fria alla högtider? 

Om man inte gillar det så anses man vara konstig eller att man inte har någon familj att fria med. Visst de finna säkert många människor i vårt avlånga land som sitter själva fast dom inte vill de och att dom helt enkelt inte har något att fria dessa högtider med. 

Men varför ska man leka "lyckliga familjen" när man inte träffas annars? 
Det är helt plötsligt nödvändigt att träffas vid dessa tillfällen, men resten av året då, varför kan man inte träffas utan att de ska behöva vara något man ska fira? Högtider, födelsedagar mm. 

Jag personligen avskyr allt som heter högtid och tro mig jag har ingen traumatiskt barndom med föräldrar som inte hade tid, snarare tvärtom, jag bodde med min mamma, min lillasyster och under perioder fanns mammas pojkvän oxå med. Min mamma firade varje högtid och då skulle de verkligen firas, det skulle vara minst 7 sorters kakor och lika många olika bullar och mat skulle lagas, det var en tradition fick jag höra,det stökades och fixades inför varje högtid. 
Jag såg vilket slit de var för mamma och erbjöd man sig att hjälpa till så fick man alltid till svar, " nej då, jag klarar det här" 

Min mormor dog på självaste julafton när jag var 8 år och jag som spenderat hela mitt liv hos mormor och morfar som liten, så var detta mycket svårt att acceptera och jag bestämde mig där och då att de fick vara slut på de här med högtider, min mammas överdrivna firande av högtider fortsatte dock och blev i mitt tycke ännu värre, nu var det viktigt för min skull att vi höll traditionerna, så att jag kunde känna mig trygg sa man. 

Jag avskyr från den julaftonsmorgonen allt som har med jul att göra, alla i min närhet blev orolig och för att få slut på deras eviga tjat om att livet går vidare och än de ens än de andra så tog jag ett beslut där och då, endast 8 år gammal att jag aldrig mer skulle visa hur jag kände, alla känslor skulle låsa in och utåt skulle allt verka bra och så fick de bli, detta funkade några år, men sen började jag få problem, alla känslor inom mig, blev tillslut för mycket och jag började skära mig själv i armar och ben, just då kändes de så fruktansvärt skönt att få ut all ångest och alla känslor, men efter en tid så räckte inte detta, jag fick extremt dåligt självförtroende och jag tyckte att jag var tjock så jag började slarva med maten, hoppade över måltider och ljög om att jag redan hade ätit osv, efter ett tag ringde skolan till min mamma och talade om att dom var orolig för jag hade inte ätit i skolsnsmatsal på över 3 veckor, då blev min mamma som en hök på mig och för att få henne lugn så åt jag maten både hemma och på skolan, jag hade extremt dålig relation till mat och jag började då istället att kräkas upp all mat, för att få bort ångesten. Det gick så långt att jag tillslut hamnade på sjukhus och fick dropp och fick diagnosen Anorexi eller självsvält som doktorn så fint förklarade de för min mamma, jag vägrade även där att röra mat och jag fick allt via dropp, ni kan ju tänka er hur många dropp nålar man drog ut för att försöka slippa. Där och då kretsade hela mitt liv runt mat, det var min värsta ovän. 
Jag fick efter en tid lämna sjukhuset och då gå i grupper för att lära mig äta igen och få en sund relation till mat, då man så fint förklarar att min skeva självbild mm satt i mitt huvud, jag tog mig ur det efter många turer hit och hit, men detta kommer alltid att vara en del av mig och jag har idag en bättre relation till mat, men den kommer aldrig att bli helt bra, jag har så här nästan 15 år senare fortfarande problem att äta med folk och undviker att äta ute, men allt sitter ju i mitt huvud! Jag får fortfarande kämpa med maten eftersom att jag nästan aldrig har några hungerkänslor och detta säger läkarna beror på mina problem i min ungdom! 

Min mamma ville bara väl när hon ville hålla traditionerna! Men för mig vart de för mycket! 
Min mamma somnade in för snart 9 år sen även hon kring dagarna vid jul, så högtider är inte så speciellt för mig, jag firar det för barnens skull!! 

Glad påsk alla fina människor ❤️
Malin
2017-04-13 @ 22:39:35

Du och jag Alfred. Får ofta förskräckta uttryck eller frågan om religion när jag säger att jag inte firar högtider, varken jul, påsk, midsommar eller födelsedag. Jag ser som ingen poäng i det, har som du bara dåliga erfarenheter och dessutom som ateist varför fira Jesus och Gud Och allt vet vad?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Följ med vår stora familj bestående av jag (Angelika),min sambo Emil och våra 5barn Moa,Ida,Alvin,Tilda,Alvin och minstingen Maija. Vi bor på en bondgård med allt vad det innebär, här får ni hänga med på allt mellan himmel och jord.

RSS 2.0