Mamma som bland änglarna bor!

Den 20e December 2008 fick jag ett telefonsamtal, det var ett kort samtal och informationen som jag skulle få, skulle komma att förändra mitt liv totalt. Min mamma var död var beskedet jag fick från en snäsig ambulanssköterska, kanske hade hon en dålig dag? Stressad? Ja inte vet jag, men just de samtalet finns kvar i mitt minne. Eftersom att jag själv har jobbat inom äldrevården så har man själv fått ringa anhöriga och lämnat sådana besked, någonstans finns ju en medkänsla för den i andra änden av luren, men i detta samtal fattades de totalt. 

Mitt liv raserades på mindre än en bråkdels sekund och där satt jag med en två månades bebis som behövde mig. 
Så här i efterhand vet jag att hade jag inte haft henne så hade jag förmodligen inte levt i dag. Julen har aldrig varit min favorit högtid då min mormor somnade in på självaste julafton några år innan och nu även min mamma dagarna runt jul. Jag hamnade i någon slags chock och kunde inte känna någonting, allt var bara tomt, det var som om jag befann mig i ett stort svart hål och jag ville bara skrika men ingen hörde mig. Ensam kände jag mig även fast jag hade människor runt mig. Ingen vågade fråga mig hur jag mådde och om dom hade gjort de hade jag då kunnat svara och hade dom kunnat hantera svaret, att allt kännes meningslöst och att alla tankar bara var svarta? Att jag började fundera på om värden inte skulle vara en bättre plats om jag inte fanns? De gånger jag försökte öppna mig så var det för jobbigt för den som lyssnade. De jag känner var för jobbigt att hantera, jag var jobbig! Så istället för att ta i tur med mina känslor så valde jag att stoppa undan dom, jag låste in dom inuti mej själv och klistrade på ett leende på läpparna. Allt för att ingen skulle se hur jag egentligen mådde, vilket kaos jag kämpade med på insidan varje dag vet fortfarande ingen. Men om natten var jag lämnad själv åt mina tankar och funderingar som bara blev värre och värre. Mardrömmarna om natten var nu mera inte en tillfällighet, de kom varje gång jag blundade och detta gjorde att jag inte ville sova! 
Min moster ringde mig samma natt som jag fått dödsbeskedet och skällde ut mig för enlig henne så var det mitt fel att mamma var död, hoppas att du är nöjd nu var en av sakerna hon sa, jag och min mamma hade en bra relation vi träffades flera gånger i veckan och pratade i telefonen varje dag! Min moster har bett om ursäkt för detta då även hon var i chock. 

Efter min mammas död så levde jag i nån dröm värd, jag brukade ringa till min mammas telefon bara för att få höra hennes röst på mobil svaret och någonstans hoppades jag på att hon skulle svara och förklara att allt bara var en hemsk dröm, men det gjorde hon aldrig. Det var först på begravningen som allt blev verklighet för mig, där och då i kyrkan gick de upp för mig att min mamma var död och att jag aldrig skulle få se henne igen, det var faktist min mamma som låg där framme i kistan, man frågade mig innan begravningen om jag ville titta på min mamma, jag valde att inte göra de pga rädsla för hur jag skulle reagera, detta är något jag ångrar idag! Kanske hade jag fått de avslut jag så länge sökt efter om jag gjort det? Den frågan kommer jag att få bära med mig tills den dagen vi ses igen. 
❤️ sov gott älskade mamma❤️

Eva
2016-12-12 @ 14:23:13
URL: http://urmoderns.blogg.se

det är svårt när de som står en närmast och betyder mest, lämnar oss.
sorgen lämnar en aldrig men det lindrar lite att tala om den och de som lämnat oss
själv valde jag att ta farväl av mina föräldrar, vet inte om det gjort skillnad om jag inte gjort det, men jag tror det
kramar !

Svar: Ja allt blir så mycket tydligare när man blir ensam, jag har aldrig haft någon pappa, så när mamma försvann så försvann mitt skyddnät, de var hon som tröstade mig och plockade upp mig när jag var nere, för henne behövde jag ej förklara mig, hon förstod och visste redan allt. Du har så rätt de hjälper att prata om de, det var de jag gjorde fel och nu kommer allt på samma gång! Tack för dina råd.
Angelika Eriksson

Anonym
2016-12-12 @ 18:58:00

Fina Angelika, vet hur det är att mista en förälder och känner igen mig i dina tankar 💜

Svar: 💖
Angelika Eriksson

Malin
2016-12-13 @ 22:26:21

Minns det så väl. Jag ville inte pressa dig men trodde inte heller en sekund på att du mådde så bra som du påstod.
Med 120 mil emellan och jag ville så gärna ge dig en kram. Hoppas du vet att jag alltid finns med en axel, skulle aldrig lämna dig vad du än sa eller gjorde.
Kerstin var den mest färgstarka och godaste person som fanns. Glömmer aldrig första mötet i hennes skrikande tights på torsta och hennes gröna racerbil med tjutande däck.

Malin
2016-12-13 @ 22:26:21

Minns det så väl. Jag ville inte pressa dig men trodde inte heller en sekund på att du mådde så bra som du påstod.
Med 120 mil emellan och jag ville så gärna ge dig en kram. Hoppas du vet att jag alltid finns med en axel, skulle aldrig lämna dig vad du än sa eller gjorde.
Kerstin var den mest färgstarka och godaste person som fanns. Glömmer aldrig första mötet i hennes skrikande tights på torsta och hennes gröna racerbil med tjutande däck.

Svar: Tack för att du finns, fiiina du ❤️
Angelika Eriksson




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bondemamman.blogg.se

Följ med vår stora familj bestående av jag (Angelika),min sambo Emil och våra 5barn Moa,Ida,Alvin,Tilda,Alvin och minstingen Maija. Vi bor på en bondgård med allt vad det innebär, här får ni hänga med på allt mellan himmel och jord.

RSS 2.0